Han är fortfarande ett förnöjt barn. På gränsen till lat, nästan. Om man ligger på rygg på golvet så gör man. Möjligen blir man lite irriterad för att ingen hjälper en upp... S har inte börjat resa sig mot möbler, men han står med bra balans om man hjälper honom att ställa sig, och han drar sig gärna upp om man håller i hans händer.
Kattmaten och sopskåpet och alla vägguttag- mest dem med sladdar- är superkul. Burklådan och plastmuggs- och tallrikslådan seglar upp som kuligheter. Studsboll är JÄTTEKUL.
Kategorin "kul" är fortfarande att bada. Han kan bada-bada-bada. Kul är också storasysters skolkompisar. När vi lämnar och han är vaken får han följa med in och sitta på golvet. VIPS är ett helt gäng tjejer där. Det ska gullas, klappas, bäras... S verkar gilla uppmärksamheten och än har ingen tappat honom i stengolvet. Frid o fröjd.
Mycket prat och babbel och miner ägnar han sig åt. När han blir trött bits han. Hårt. Jag har ett sår på min ena arm efter fyra små "valptänder". När han sover vill han gärna hålla i någon, gärna en näsa eller så. Eller hår. Han ÄLSKAR tydligen hår, både när det ska sovas och annars. Det yttrar sig på ett ganska hårdhänt sätt. Han har dragit bort stora tussar från mig.
Banka ihop klossar har han absolut lärt sig, även om det fortfarande är roligare att kasta dem. Han har börjat vinka också, fast inte alltid.
Tråkigt på gränsen till förnedring är torka näsa och när man inte får göra som man vill. Ett riktigt ilskehumör har börjat visa sig. För nån vecka sen satte jag ner honom- han var ganska kinkig- och han blängde SURT på mig, vände ryggen mot mig och hasade med emfas iväg BORT från mig. Häromdan var han tröttmuttrig. Jag satte mig på golvet hos honom. Ungen gjorde samma manöver- stirra surt och hasa det fortastemankan åt andra hållet. Jösses!
Fast oftast är han glad, glad, glad!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar