Jag lämnade ju honom den där regniga fredagen. Alla barnen var ute i den lilla hallen utanför småbarnsavdelningen när jag kom. Strax efter mig kom RM, och vi skulle gå in på avdelningen. Det var som om han anade att det var något lurt. Han gnölade, var småledsen och inte alls pigg på att börja leka med de andra som han gör annars. Allt han häntade skulle han visa för mig. Fast efter några minuter sa jag "hejdå" och gick. Och som han ylade!
...tror att jag grät minst lika mycket som han...
Jag gick tillbaka till strax efter lunch, hörde hans "mamma, mamma" genom korridorerna, men jag visade mig inte. Smög bort, men hörde att blöjbytet gick OK. RM gick in för att lägga honom och viftade bort mig. Han var så himla trött och somnade snällt utan att jag var där. Bra så.
Så jag höll mig borta till efter vilan, genom mellis. Handlade, kom och hämtade vid halv tre, som "på riktigt". Och det hade gått helt OK! Härligt!! Äntligen. Planen var att pappa skulle köra samma upplägg på måndagen när jag skulle till jobbet för första gången sen 1 juni 2011.
...på måndagen kom Prickarna...
Far och son blev hemskickade. Och prickarna blev fler. Smittan kom från middan två veckor tidigare när vi var hos kompisar och fick ett SMS dan efter om "Oj, feber och vattkoppor". Sådärja. Det var bara till att vara hemma en vecka, det.
På tisdagen, enmåndadsdagen av dagisstarten, var vi hos Lottens kompis mamma och lillebror för hon ville att lillebror skulle bli smittad. Undrar jag om inte vi fick något i gengäld? På onsdagen var jag på jobbet. Lilleman var rödprickig överallt utom på armar och ben. Jag kände mig lite konstig på kvällen, men det är väl inte så konstigt när man är ovan att jobba?
 |
| Pricken |
 |
| Ryggtavla tisdag |
Fast det var inte jobbet. Det var den för-nade kräksjukan. Det var de småtimmarna det. O fick vara hemma och ta hand lilleman på torsdagen medan jag kände döden flåsa mig i nacken inne i sovrummet. Och den stora sonen blev hemskickad med sin evighetshosta. Hej och hå. Den lille hade feber men prickarna blev åtminstone inte fler längre. På kvällen fick O ledigt för att arrangera och springa KM, men det var ingen riktigt pigg mamma.
Fredag- hemma med sönerna. De ärenden jag skulle gjort på torsdagen när bilen var hemma hade ju liksom åkt med rakt ut i avloppet, så det var bara att ta bussen med busarna till Vällingby. One-piece till båda barnen inför partyt som L skulle till på kvällen och en liten present till värdinnan, örhängen till kalaset som L skulle till på lördagen. Puh. Hämta dotter.
Skicka iväg dottern med onepiece i lila och matchande ögonskugga. Hämta tjejer vid åtta. Och så ÄNTLIGEN få sova. Fast inte så länge. Kvart över ett kom L upp och väckte mig. Hennes tur. Duscha dotter, bädda ner henne i soffan, sanera. Försöka sova sittande i fåtöljen för att vara beredd nästa gång hon kräktes. Hon hulkade med varierande resultat. Stor son hostade så det skrällde i källaren. Svårsovet. Tillslut försökte jag sova i Ies gamla soffa som är för kort till och med för barnen... Ja, jösses.
Så grydde lördagen i sjukstugan. Dottern var snart pigg och rask och rastlös, far och storson försökte hålla sig undan smittorna genom att vara i källaren och snickra. När de vara klara åkte jag och handlade. Tog en regnig promenad med S som provade V A R J E vattenpöl på vägen till ICA där vi skulle lämna film. Synnerligen lycklig var han. Synnerligen blöta blev vi båda. O knåpade ihop lasagne och R som klagat i veckor på ont i magen och illamående kräktes äntligen. I köket med ett splötsch... Lördagsmyset gick liksom om intet i ett litet nafs, även om det hela var över på några timmar.
Pappa sov i stora sonens säng och åkte till jobbet halv åtta för ett dygnspass. Stora sonen sov i stora sängen med mig. Dotter och lillson sov där de skulle. Inga mer kräkäventyr. Än.
S får nog vara hemma på måndag så att alla blemmor torkat ut. Sen får vi väl se hur det går med det fortsatta dagis- och jobblivet.
Håhåjaja. När man ska skola in små troll kan det gå troll i det. Och som extra bonus lite kräksjuka upptill.
Fantastiskt.
