När man har roligt...

...går tiden fort. Och även om man INTE har kul 24-7 går det fort. Jösses. Det här trebarns-renoveringshus-jobblivet vi lever har en tendens att medföra att man ligger precis, precis på gränsen till att bara ge upp och lägga sig och skrika på golvet. Bara tvätten är ju ett evighetsprojekt. Och maten. Och... Äsch. Så är det och det är bara att gilla läget.

Jag ögnar almanackan för de sista tre månaderna 2012 och det är febernoteringar, aktiviteter, jobb, lediga dagar och dygnspass. Nästan alla dagar har något  inskrivet. Ibland måsten, ibland skojigheter. Hämta från aktiviteter, gå på bio, orienteringstävlingar. Höstlov för de stora i Kållered. Halloweendisco. Sista matchen på Råsunda i födelsedagspresent, Askungen med de andra enebytjejerna. Första snön 28 november. Förberedelser inför jul. Konserter. Lucia. Jul- och nyårsfirande.

Det är MYCKET av det jag verkligen inte alls minns nu ett halvår efteråt. Läskigt!

Efter inskolningen trivs den lille dock bra på dagis. Vi har Sveriges förmodligen bästa pedagog och tre andra småelvor i gruppen. Fantastiskt. Herr Härmapa vill göra mer och mer sånt som de stora gör. På gympaavslutningen för storebror ställer sig lillebror på alla fyra med rumpan i vädret i en halv kullerbytta. De första orden kommer som "bampa" (lampa) och mamma och pappa, såklart. Och "titta kolla".

Inte mycket till paustid

Det är mars. Och jag har inte skrivit på mer än tre månader?!! Det som händer så mycket jämt! Turneringar, sjukdagar, kompisar, nya ord i lillemas vokabulär?

Det är väl just det som är problemet. Det händer saker precis hela tiden!

November 2012

Nästan inga dagar i kalendern är tomma. Om inte annat står det febernoterinar.

Rasmus hade hostaochhostaochhosta och liiiiiite, liiiiite feber dag ut och dag in efter höstlovet och var hemma i princip hela veckan. På fredagen var det Halloweendisco i hans klass. Jag var med på ett hörn och fixade, så då fick R såklart gå. Det var en lyckad tillställning!

Lördag- hämta från cheerleading, söndag tävling för Ola

V 46 var en helg normal vecka med gympa på måndan, basket-gympa-kör på tisdagen, pappatävling på onsdagen. Veckan avslutades med att jag fyllde år. O jobbade dag och åkte tidigt. Jag hann få superbra presenter- Spoify premium och BILJETTER TILL SISTA MATCHEN PÅ RÅSUNDA!! Wiiii!

Lördagskvällen hade Ola bytt bort, så då vaktade mormor juvelerna och vi såg Bond för biljetterna jag fick på jobbet. Perfekt!

V47 inleddes med att O jobbade dag, L hade gympa, jag körde till simningen på onsdagen, vi var på MATCH på torsdagen, vi hade utvecklingssamtal för L kl 07.30 på fredagen, L hade basketmatch på lördagen och hon och jag och fyra enebytjejer med mammor var på Askungen Sing-a-long på söndagen.

V 48 var det gympa må och ti som vanligt, O jobbade dygn på onsdagen och jag klarade av trädgårdsstadsföreningens sista årsmöte medan mormor vaktade barn, R gjorde spirometriprov på fredagen och jag var på mammamiddag på restaurang. Vi körde till lördagsaktiviteter och jag sjöng på adventsgudstjänsten på morgone OCH på konsert på eftermiddagen på söndagen.

...full fart framåt...

Sista dagarna i oktorber 2012

Nu är det 2013 och jag tänkte att jag skulle "skriva ikapp". Jag kollar i kalendern och ser alla fulltecknade dagar men kommer KNAPPT ihåg något av det!

Sist jag skrev hade S fått vattkoppor. Med besked. Den 23 oktober var han tillbaka på förskolan efter lite drygt en vecka hemma. Han var hemma med pappa- som var ledig- på måndagen, på tisdagen jobbade jag hemifrån. Det hade gått bra (!). På kvällen hade Rasmus gympa, Lotten basket, och vi skulle vakta  båt. På onsdagen stängde skolan tidigt, Lotten hade simning och jag hade möte i föreningen. På fredagen orienterade Ola, på lördagen körde vi till cheerleadingen, Rasmus hade gympa, det var något orienteringsfix på kvällen, på söndagen sjöng jag dubbla gudstjänster.

Sen var det höstlov och barnen åkte till Farmor och Farfar på onsdagen. Vi la på vinterdäck på måndagen...

Oktobers slut var hektiskt, och inte blev det ETT DUGG bättre i november...

Vissa saker går det troll i

Lillemans inskolning, till exempel.

Jag lämnade ju honom den där regniga fredagen. Alla barnen var ute i den lilla hallen utanför småbarnsavdelningen när jag kom. Strax efter mig kom RM, och vi skulle gå in på avdelningen. Det var som om han anade att det var något lurt. Han gnölade, var småledsen och inte alls pigg på att börja leka med de andra som han gör annars. Allt han häntade skulle han visa för mig. Fast efter några minuter sa jag "hejdå" och gick. Och som han ylade!

...tror att jag grät minst lika mycket som han...

Jag gick tillbaka till strax efter lunch, hörde hans "mamma, mamma" genom korridorerna, men jag visade mig inte. Smög bort, men hörde att blöjbytet gick OK. RM gick in för att lägga honom och viftade bort mig. Han var så himla trött och somnade snällt utan att jag var där. Bra så.

Så jag höll mig borta till efter vilan, genom mellis. Handlade, kom och hämtade vid halv tre, som "på riktigt". Och det hade gått helt OK! Härligt!! Äntligen. Planen var att pappa skulle köra samma upplägg på måndagen när jag skulle till jobbet för första gången sen 1 juni 2011.

...på måndagen kom Prickarna...

Far och son blev hemskickade. Och prickarna blev fler. Smittan kom från middan två veckor tidigare när vi var hos kompisar och fick ett SMS dan efter om "Oj, feber och vattkoppor". Sådärja. Det var bara till att vara hemma en vecka, det.

På tisdagen, enmåndadsdagen av dagisstarten, var vi hos Lottens kompis mamma och lillebror för hon ville att lillebror skulle bli smittad. Undrar jag om inte vi fick något i gengäld? På onsdagen var jag på jobbet. Lilleman var rödprickig överallt utom på armar och ben. Jag kände mig lite konstig på kvällen, men det är väl inte så konstigt när man är ovan att jobba?

Pricken

Ryggtavla tisdag

Fast det var inte jobbet. Det var den för-nade kräksjukan. Det var de småtimmarna det. O fick vara hemma och ta hand lilleman på torsdagen medan jag kände döden flåsa mig i nacken inne i sovrummet. Och den stora sonen blev hemskickad med sin evighetshosta. Hej och hå. Den lille hade feber men prickarna blev åtminstone inte fler längre. På kvällen fick O ledigt för att arrangera och springa KM, men det var ingen riktigt pigg mamma.

Fredag- hemma med sönerna. De ärenden jag skulle gjort på torsdagen när bilen var hemma hade ju liksom åkt med rakt ut i avloppet, så det var bara att ta bussen med busarna till Vällingby. One-piece till båda barnen inför partyt som L skulle till på kvällen och en liten present till värdinnan, örhängen till kalaset som L skulle till på lördagen. Puh. Hämta dotter.

Skicka iväg dottern med onepiece i lila och matchande ögonskugga. Hämta tjejer vid åtta. Och så ÄNTLIGEN få sova. Fast inte så länge. Kvart över ett kom L upp och väckte mig. Hennes tur. Duscha dotter, bädda ner henne i soffan, sanera. Försöka sova sittande i fåtöljen för att vara beredd nästa gång hon kräktes. Hon hulkade med varierande resultat. Stor son hostade så det skrällde i källaren. Svårsovet. Tillslut försökte jag sova i Ies gamla soffa som är för kort till och med för barnen... Ja, jösses.

Så grydde lördagen i sjukstugan. Dottern var snart pigg och rask och rastlös, far och storson försökte hålla sig undan smittorna genom att vara i källaren och snickra. När de vara klara åkte jag och handlade. Tog en regnig promenad med S som provade V A R J E  vattenpöl på vägen till ICA där vi skulle lämna film. Synnerligen lycklig var han. Synnerligen blöta blev vi båda. O knåpade ihop lasagne och R som klagat i veckor på ont i magen och illamående kräktes äntligen. I köket med ett splötsch... Lördagsmyset gick liksom om intet i ett litet nafs, även om det hela var över på några timmar.

Pappa sov i stora sonens säng och åkte till jobbet halv åtta för ett dygnspass. Stora sonen sov i stora sängen med mig. Dotter och lillson sov där de skulle. Inga mer kräkäventyr. Än.

S får nog vara hemma på måndag så att alla blemmor torkat ut. Sen får vi väl se hur det går med det fortsatta dagis- och jobblivet.

Håhåjaja. När man ska skola in små troll kan det gå troll i det. Och som extra bonus lite kräksjuka upptill.

Fantastiskt.

...and the Inskolning continues...

V2 inskolning: sitta i ett hörn mest hela dagen. Tillslut var vi där 9-15. ALLA stolar är avsedda för barn, så när man vecklat ihop sin vuxna lekamen där en hel dag blir man lite ledbruten. Sonen stortrivs. Om bara pappa eller mamma är där...

V3 inledde sonen med att vara kinkig och hostig på måndagen, så han och pappa blev hemskickade. Sonen hostade hela natten och vi sov i halvtimmesintervaller, så vi var hemma på tisdagen. På onsdagen gjorde vi ett nytt försök. Lite tillbaka på ruta 1, kändes det som... Gråt och tandagnisslan. Fast på fredagen- äntligen- gick han till sin fröken för tröst när de var ute. Ett klart steg framåt!

V4 inleddes med att fröken VABbade och att damen i köket också var sjuk... Pappa var med sonen på dagis. Halv tio ringde skolan hem och sa att den stora sonen såg suddigt och mådde illa. Han hade klagat på magont på morgonen redan. Eftersom han fått en spark på ena ögat på fredagen bad jag dem skicka honom till skolsyster för koll, och så mötte jag upp där en halvtimme senare. När syster kom sa hon "jag träffade hans fröken, och hon sa att lillasyster hade kräkts". Jag fattade ingenting- ingen i familjen hade ju kräkts på längt? Så vi gick för att hämta väska etc. Lillasysters klass var ute. Jag blev upplyst om att "Pappa har redan hämtat dottern". Va? Ho, hon hade kräkts. De hade ringt hem, men då var jag ju på skolan redan, och de hade ringt min mobil. Den hade slutat funka... Så de hade ringt pappa och pappa hade gått från dagis med lilleman. Det var tydligen halvkaos där, så det var nog lugnast att gå hem... På tisdagen var de stora hemma. Pappa var på dagis till halv tolv när mormor kommit hit och jag löste av. Fröken fortfarande sjuk, men Hanna som var där när vi började var tillbaka. Bra! På onsdagen gick jag dit med sonen men pappa löste av när han kom från jobbet, och han försökte hålla sig undan trots gnyl. Idag gick jag undan vid halv nio och höll mig i köket brölet till trots. Det gick sådär. När de skulle gå ut fick sonen syn på mig och satte gång att storgasta. Han blev HELT ifrån sig när jag inte gick med ut, så då satt jag faktiskt med trillande tårar i hallen en stund när jag hörde honom. Fast han lugnade sig tillslut ganska bra. Vid lunchen höll han mig i mycket strama tyglar, och vid vilan somnade han snällt om när jag la mig bredvid honom. Efter vilan lämnade jag honom också. STORYL. Fast sen blev unge hr J också ledsen. Och fröken I fick ett storutbrott. Efter det lugnade sig sonen, och när jag gick in vid tre för att hämta honom satt han snällt och pysslade i Hannas knä.

Så, imorgon ska jag gå ifrån. Helt. Ut, bort. Jag ska lämna honom till den lite äldre fröken (Hanna är såklart inte där i morgon...), och så hoppas vi att det går vägen!

Nästa vecka är sista chansen att lämna honom "på prov". Sen börjar allvaret.

Rasmus kalasrace

Det är länge sen januari. Men velpottemannen kunde inte bestämma vilken sorts kalas han ville ha eller vilka han skulle bjuda, så det blev inget kalas i våras. Men den 23 september "fyllde" sonen 8 år, 8 månader och 8 dagar. En kalasbra dag, eller hur?

Idén om orienteringskalas dök upp för några veckor sen. Kunde vi ha klubbstugan? Det kunde vi,så då bestämde vi oss för att köra på temat. Pappa bokade stugan, fixade kartor, ordnade kontroller och blippar. Vi fick ganska få svar, så jag fick maila en omgång också. Men tillslut var det 9 killar från klassen som skulle komma.

Pappa jobbade fredag dag och natt och lördag dag. Hämta pappa. Handla, fixa mat, åka till klubbhuset och fixa och duka lite. Hem, handla det sista för kalaset. Kl 23 började jag baka, och kl 0200 var jag klar.

R vaknade tidigt på söndagen. Och då regnade det! Han blev orolig. Mormor kom och vi fikade och packade. Mormor och L åkte till Gamla Stan för spökvandring. Vi åkte till klubbstugan och fixade med det sista. R var HELT uppstissad!

Så kom killarna en efter en. Vid tio över kom den sista och O hade en snabb teorigenomgång. R hade delat upp dem i grupper som fick kartor, bloppar och varsin kompass. Och så drog de iväg. Jag värmde korv och försökte hindra S från att klättra på allt!

Hjälpredan

När killarna kom tillbaka fick de korv- serverad genom fönstret- och sen fick de duscha och basta. Och de som ville fick bada i Mälaren.

Baddags!

 Efter badet var det fikadags. En killes mamma var kvar. Himla tur! O hade inte hunnit upp, och 10 åttaåriga killar är lite som en svärm egyptiska gräshoppor.

Bullar, hallongrottor, chokladbollar och tårta i enlighet med jubilarens önskemål

Orienteringstårta. Tyvärr blev det ingen bild på den med de åtta guldljusen...

 Sen var det ÄNTLIGEN paketöppningdags. Trashpack, lego, lego och mer lego. Dinosaurier, en bil. En biocheck. Och en mycket nöjd kille!! Han sa efteråt att "det här var det BÄSTA kalaset i mitt liv!".

Så. Ett försenat åttaårskalas avklarat. Om fyra månader är det nioårskalasdags...