Att begrava ett bi

En helt vanlig torsdag skulle fyra barn studsa studsmatta. Fast där låg Ett Dött Bi. Killarna tyckte det var äckligt och gick in till datorn. Tjejerna däremor ville ju studsa. Bifritt.

Så då skulle biet begravas!

Tända ljus skulle det också vara. En avetiketterad barnmatsburk med en stearinljusstump gick bra.

Niomånadersmannen

I söndags blev S nio månader. Tiden går så fort, så fort.

Han är fortfarande ett förnöjt barn. På gränsen till lat, nästan. Om man ligger på rygg på golvet så gör man. Möjligen blir man lite irriterad för att ingen hjälper en upp... S har inte börjat resa sig mot möbler, men han står med bra balans om man hjälper honom att ställa sig, och han drar sig gärna upp om man håller i hans händer.
Kattmaten och sopskåpet och alla vägguttag- mest dem med sladdar- är superkul. Burklådan och plastmuggs- och tallrikslådan seglar upp som kuligheter. Studsboll är JÄTTEKUL.
Kategorin "kul" är fortfarande att bada. Han kan bada-bada-bada. Kul är också storasysters skolkompisar. När vi lämnar och han är vaken får han följa med in och sitta på golvet. VIPS är ett helt gäng tjejer där. Det ska gullas, klappas, bäras... S verkar gilla uppmärksamheten och än har ingen tappat honom i stengolvet. Frid o fröjd.

Mycket prat och babbel och miner ägnar han sig åt. När han blir trött bits han. Hårt. Jag har ett sår på min ena arm efter fyra små "valptänder". När han sover vill han gärna hålla i någon, gärna en näsa eller så. Eller hår. Han ÄLSKAR tydligen hår, både när det ska sovas och annars. Det yttrar sig på ett ganska hårdhänt sätt. Han har dragit bort stora tussar från mig.

Banka ihop klossar har han absolut lärt sig, även om det fortfarande är roligare att kasta dem. Han har börjat vinka också, fast inte alltid.

Tråkigt på gränsen till förnedring är torka näsa och när man inte får göra som man vill. Ett riktigt ilskehumör har börjat visa sig. För nån vecka sen satte jag ner honom- han var ganska kinkig- och han blängde SURT på mig, vände ryggen mot mig och hasade med emfas iväg BORT från mig. Häromdan var han tröttmuttrig. Jag satte mig på golvet hos honom. Ungen gjorde samma manöver- stirra surt och hasa det fortastemankan åt andra hållet. Jösses!

Fast oftast är han glad, glad, glad!!!

Kanske inga botaniker?

R och L stannade ute och lekte när vi kom från skolan. Efter ett tag kom R in och sa "mamma, mamma, vi har en massa blommor. Vi har snödroppar, och...." Jag tänkte "Oj, de har lärt sig vårblommorna!. Men han fortsatte:  "... och så har vi gula blommor och lilaochvitablommor och blommor som nästan ser ut som bollar såhär och såhär".

Lite senare var det middag och jag återberättade detta för barnafadern. L gav sig in i diskussionen, och kom fram till att "det var en massa blommor som fått utslag".

Mello. Nästan på riktigt!

Genrepsbiljetterna var helslut när jag fick tummen ur för att kolla. Meeeen... en nollfemmemamma hade klickat fel och fått en vuxenbiljett och en barnbiljett FÖR MYCKET till fredagens genrep. Så. Den 9:e mars snitsade dotter och mor upp sig, tog T-banan mot Globen och lämnade killarna hemma.

Vi var inte ensamma om att ha planerat att käka vid Globen. Ojojoj. Kön från Gyllene Måsen var helt grotesk. Samma på sushirestaurangen och puben. Det fick bli mack- och pastastället längst bort på bygget. Macka och smoothie och caffe latte. Funkade bra det också!

Sen gick vi in i Globen. Många andra små tjejer och killar OCH en hel del halvt överåriga discodonnor. L övertalade mig att köpa kaninöron. Med inbyggt blink...

Det började med en timmes uppvärmning med två iofs bra sångare, men det var lite småsegt. SEN kom  började repet. Det VAR lite kul att se alla stjärnor live!

Det var två ganska trötta Globenresenärer som T-banan hem. På Brommaplan blev det lite varm choklad i väntan på bussen.

En lyckad kväll!!





Sportlov 2012

Måndag och tisdag- barn på fritids. Onsdag: ledig familj. Fjärilshuset. Och prinsesspaning på Haga!

En solig, härlig dag. Men vi såg inte lillsessan.

På torsdagen skjutsade jag barnen till Bromma. Av en lycklig slump satt Ls klasskompis mamma i "luckan" och skrev in oss. Jag tror att barnen var coolare än jag- jag tyckte att det var nästan lite jobbigt att vinka av dem! Precis innan planet lyfte kom Finansministern släntrande. Jojo.

På fredagen var O i Nacka på morgon. Han kom hem och lämnade bilen, klädde på och matade en tröttledsen S och for sen till jobbet. S och jag packade in oss i bilen. Barnvagn, ombyten till storbarnen, bilsnacks. CD-skivor. Vi åkte ganska prick kl 10 och S stannade innan vi kom till Alvik, tror jag. Vi körde och körde. Fint väder, nästan ingen trafik. Skönt! I Mjölby stannade vi på McD. Åt hamburgare och gröt. Lekte lite. Tittade på folk. Drygt 1 timme. Bytte blöja. Och så iväg igen. Och inom nån halvtimme slumrade sonen igen! Han sov ungefär 1 timme till, men när det var kanske 1,5 timme kvar till målet vaknade han. Då var han lite smågnällig, men det gick bra med lite Mariekex och andra snacks. Och vatten från min vattenflaska. Ju närmare Gbg vi kom desto mer svårroad blev han, men det gick utan illvrål. Jobbigast var att gosedjur skulle kastas mellan oss, på växelspaken. När inte S själv skulle försöka få tag på den. Puh. Vi kom till målet kanske en kvart före värdparet, så det blev akut blöjbyte i baksätet.  Vi hade haft tur. Vi hade precis passerat Norrköping när larm om olycka kom ut på radion, i Jönköping såg jag en bil i motsatt körfält vända rumpan mot oss och gunga upp mot betongräcket och strax efter kom varningen för köer i radion, och vi hade just passerat Kallebäcksmotet och hunnit ner på motorvägen när de varnade för olycka vid just det motet. Grejt!

De stora barnen var kvar hos kusinerna, så det blev en lugn och skön kväll att bara återbekanta sig med farmor och farfar. Jag hade inte nån mat med mig, men det fanns stekt strömming och potatismos i kylen. Det tyckte unge herrn var jättegott!

På lördagen hann vi ut en vagnspromenad i solljuset innan lillkusinen kom. Det märks att han umgås en del med sin mormor! Och nog interagerade killarna, alltid. Nästan sötast var när de "slogs" om en tidning. L tog den, S tog den, L tog tillbaka den. Osv säkert 10 ggr. Utan minsta gnöl! Ytterligare en promenix blev det. Härligt!



Vid halvfyratiden åkte jag till affären och sen vidare till storkusinerna för att hämta de stora barnen. Jag åkte därifrån med ägg, lammkött och väldigt nöjda barn. Roligt att hinna träffa H och M en liten stund också! S hade inte varit helt nöjd med arrangemanget, så han hade skällt ut både farmor och faster ganska grundligt. Stackars dem allihop!

Sen blev det Mello-mys. S trasslade runt på golvet. Sakerna nedanför TVn är gräsligt intressanta. Och hunden!

På söndagen tog storbarnen och jag en sväng på köksvernissage nån km bort. Ett så fint kök kusinen har att dra ut lådor i! Vi tankade bil och kom hem igen. Liten ledsen S hade somnat i farfars famn. Gosigt. Så vi hann fika och käka kycklingklubbor innan vi drog vid halvtolvsnåret.

S var vaken till Borås, tror jag, och sov sen gott. Vi McD:ade i Linköping. Vi var där 1,5 timme. De stora satt själva vid ett bord, beställde mer hamburgare själva och var ute och lekte. Det är skönt att ha gott om tid. Det gick jättebra. Vid S-tälje kom varningar om avstängda körfält, och vi hann in i en kö. Men den löstes upp på 5 minuter, och det rullade på jättebra resten av vägen. O mötte upp med räkor, baguette och nystädat hus. Trevligt! Fast jag var SÅ trött efter allt körande!

Åttamånaderskoll

Det gick ju inte att kolla lilleman med febrig storasyster hemma. Och sen var det sportlov. Men den 8 mars, 10 dagar före 9-månadersdagen, var vi på BVC. Han är 77 cm lång och väger 11450 g. Som R när han var 10 hela månader. L var inte ens så lång och tung på ettårsdagen.

Go och charmig är han ju. Syster B visade honom hur man bankar klossar mot varandra. Han höll hårt i sina klossar och tittade storögt på henne. Han hade fått sina egna klossar dan innan, så att BANKA med dem var helt klart ett nytt påfund. Hon sa "han ska inte kunna det förrän på 10-månaderskollen".

Dan efter provade jag. Han höll två klossar och jag bankade två framför honom, och efter lite övervägande gjorde han det också! HA!

Åttamånadersmannen

Nja, han är ju nästan nio månader. Men ändå. Han kan ju inte rå för att åttamånadersdagen passerades mitt i värsta sjukperioden i stuganminne.

Så. Vid åtta månader kunde han:
- hasa rumpa
- skaka huvudet
- klappa ihop händerna (fast inte på kommando)
- använda tumme-pekfinger i nåt slags pincettgrepp

Precis före åttamånadersdagen började han sträcka upp armarna för att visa att han vilja bli upplyft. Han vill gärna stå men kan inte resa sig själv.

Han "pratar" om bubblar och grrrrar. Mamamamamama, dadada. tatata, tetetete, nenene, bububub. Det är uppenbart att han begriper NEJ och AJJAJJ, t ex när han får syn på kattmaten. Den är AJJAJJ. Han stannar, tittar, ler, fortsätter får ett AJJAJ, stannar. Och har vid tillfällen börjat gråta  men inte fortsätt hasa fram till kattmaten.

Två små tänder har dykt upp i överkäken, och SABLAR vad han bits. Värsta pitbullbebben.

Skulle kanske kunna vara kul att ställa sig upp.

Spela piano är SÅ kul. Man kan nästan inte sluta.

Plockmat! Majs och ärtor är grejer det. Tacos är en bra middag.

Lilla handen! Varm, klibbig, stark, snabb.