Åttamånadersmannen

Nja, han är ju nästan nio månader. Men ändå. Han kan ju inte rå för att åttamånadersdagen passerades mitt i värsta sjukperioden i stuganminne.

Så. Vid åtta månader kunde han:
- hasa rumpa
- skaka huvudet
- klappa ihop händerna (fast inte på kommando)
- använda tumme-pekfinger i nåt slags pincettgrepp

Precis före åttamånadersdagen började han sträcka upp armarna för att visa att han vilja bli upplyft. Han vill gärna stå men kan inte resa sig själv.

Han "pratar" om bubblar och grrrrar. Mamamamamama, dadada. tatata, tetetete, nenene, bububub. Det är uppenbart att han begriper NEJ och AJJAJJ, t ex när han får syn på kattmaten. Den är AJJAJJ. Han stannar, tittar, ler, fortsätter får ett AJJAJ, stannar. Och har vid tillfällen börjat gråta  men inte fortsätt hasa fram till kattmaten.

Två små tänder har dykt upp i överkäken, och SABLAR vad han bits. Värsta pitbullbebben.

Skulle kanske kunna vara kul att ställa sig upp.

Spela piano är SÅ kul. Man kan nästan inte sluta.

Plockmat! Majs och ärtor är grejer det. Tacos är en bra middag.

Lilla handen! Varm, klibbig, stark, snabb.