Årets Sälenresa kom som lite av en bonus när vi insåg att det faktiskt funkat med både bokning och betalning redan i januari 2011. Så det var ju bara att packa sig iväg, det!
Eller bara och bara. Det var ju sjuka barn precis innan, och så påsk, så det var lite tidsbrist. Men iväg kom vi på påskdagen, bara nån timme senare än vi tänkt. Jag var på Coop så fort de öppnade för att handla till kanin etc, och sånt tar ju sin lilla tid. Och så var vi tvungna att fika innan vi åkte, för annars hade vi fått stanna efter en halvtimme...
Färden gick genom snöfritt land. Hur skulle det gå med skidåkandet? Vi stannade och åt på en vägkrog och S fick skrota runt en liten stund. På det hela taget gick resan riktigt bra, även om det var många timmar i bil.
Kusiner och farmorfarfar var framme långt före oss. En minsting hade haft 40 graders feber på påsken. De andra var nere för räkning och Alvedon- och vilodopades inför kommande skidskola. Farmor och farfar och den feberfrie men hostande yngstingen kom till vår stuga med middag. Härligt!
Och vilken stuga! Barnen ville flytta dit. I stugan väntade också de skidor, pjäxor och hjälmar som vi hyrt. Skönt! Fast det hade inte blivit helt rätt. Såklart! : )
Skidskola följde, och det gick bra. Kusinbarnen var inte så pigga, så på måndagen blev det ingen lek alls. På måndagen kom snö, snö, snö och mera snö. Fröjd och gamman. Nån kyla blev det inte, men påfyllningen var välkommen.
På tisdagen kräktes S över hela mig och sen några gånger till. Kräksjuka? Nää- vi hade ju inte träffat någon som varit sjuk? Hm. På onsdagen var det en febrig kusinpappa som fyllde 40, och tårtfikade gjorde vi utomhus. Barnen fick leka, ute. På torsdagen umgicks vi allihop, åt middag ihop, pratade. Barnen lekte. Underbart!! Så som vi ville haft ALLA kvällar. På fredagen var det sista skidskolan, och efteråt var det våfflor hos oss. Vår pappa hade känt sig urrig i magen på morgonen men piggnat till i backen. Mitt i våfflandet stod det dock klart att vad det än S hade fått så var det smittsamt. Ingen mer lek i vår stuga, men jag gick och handlade blåbärssoppa medan barnen var hos kusinerna på utelek.
Vi gick in vid fem. Då bleknade R och började klaga. Han hann ut på kusinernas trappa... Hem med honom till pappan som faktiskt var på benen igen. Tillbaka. Då mötte jag farmor och en blek dotter. Men S och jag åt middag hos kusinerna innan vi gick hem till sjukstugan. För sjukt hade det varit.
På lördagen råddade jag lite städning medan de andra gjorde sina sista åk. Lagom tills vi nästan var klara kände jag att jag nog också skulle sjunka ner i urk-träsket. Det var den i särklass värsta bilresan jag upplevt. Illamående i 50 mil. Tjolahopp. Med en halvtimmes marginal hann vi hem till Bromma innan bacillen fick övertaget om min mage fullständigt.
En helt sjuk Sälenresa, helt klart. Kanske den sista. Kusinfamiljen längtar efter sol och bad. Snöpligt slut på en trevlig, treårig "tradition".