V2 inskolning: sitta i ett hörn mest hela dagen. Tillslut var vi där 9-15. ALLA stolar är avsedda för barn, så när man vecklat ihop sin vuxna lekamen där en hel dag blir man lite ledbruten. Sonen stortrivs. Om bara pappa eller mamma är där...
V3 inledde sonen med att vara kinkig och hostig på måndagen, så han och pappa blev hemskickade. Sonen hostade hela natten och vi sov i halvtimmesintervaller, så vi var hemma på tisdagen. På onsdagen gjorde vi ett nytt försök. Lite tillbaka på ruta 1, kändes det som... Gråt och tandagnisslan. Fast på fredagen- äntligen- gick han till sin fröken för tröst när de var ute. Ett klart steg framåt!
V4 inleddes med att fröken VABbade och att damen i köket också var sjuk... Pappa var med sonen på dagis. Halv tio ringde skolan hem och sa att den stora sonen såg suddigt och mådde illa. Han hade klagat på magont på morgonen redan. Eftersom han fått en spark på ena ögat på fredagen bad jag dem skicka honom till skolsyster för koll, och så mötte jag upp där en halvtimme senare. När syster kom sa hon "jag träffade hans fröken, och hon sa att lillasyster hade kräkts". Jag fattade ingenting- ingen i familjen hade ju kräkts på längt? Så vi gick för att hämta väska etc. Lillasysters klass var ute. Jag blev upplyst om att "Pappa har redan hämtat dottern". Va? Ho, hon hade kräkts. De hade ringt hem, men då var jag ju på skolan redan, och de hade ringt min mobil. Den hade slutat funka... Så de hade ringt pappa och pappa hade gått från dagis med lilleman. Det var tydligen halvkaos där, så det var nog lugnast att gå hem... På tisdagen var de stora hemma. Pappa var på dagis till halv tolv när mormor kommit hit och jag löste av. Fröken fortfarande sjuk, men Hanna som var där när vi började var tillbaka. Bra! På onsdagen gick jag dit med sonen men pappa löste av när han kom från jobbet, och han försökte hålla sig undan trots gnyl. Idag gick jag undan vid halv nio och höll mig i köket brölet till trots. Det gick sådär. När de skulle gå ut fick sonen syn på mig och satte gång att storgasta. Han blev HELT ifrån sig när jag inte gick med ut, så då satt jag faktiskt med trillande tårar i hallen en stund när jag hörde honom. Fast han lugnade sig tillslut ganska bra. Vid lunchen höll han mig i mycket strama tyglar, och vid vilan somnade han snällt om när jag la mig bredvid honom. Efter vilan lämnade jag honom också. STORYL. Fast sen blev unge hr J också ledsen. Och fröken I fick ett storutbrott. Efter det lugnade sig sonen, och när jag gick in vid tre för att hämta honom satt han snällt och pysslade i Hannas knä.
Så, imorgon ska jag gå ifrån. Helt. Ut, bort. Jag ska lämna honom till den lite äldre fröken (Hanna är såklart inte där i morgon...), och så hoppas vi att det går vägen!
Nästa vecka är sista chansen att lämna honom "på prov". Sen börjar allvaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar