söndag 11 september 2011

12-veckorslördag med logistikkullerbyttor och middagsutflykter

Ola åkte till tävling 0900 efter att ha vaktat son från kl 06 så att den förkylda modern skulle få sova lite efter nattens äventyr. Lotten skulle på dans och Rasmus skulle till sin kompis. Hm. Hur skulle vi få ihop det!?

Jo, jag skickade dottern över kullen till dans- och skolkompisen så fick hon åka med dem, och med Simon på magen gick jag med Rasmus till kompisen på andra sidan Spångavägen. Och sen tog Simon och jag 117 och bytte till 179 och VIPS var vi också framme vid dansen i Vinsta och hann mata barn och titta på "uppvisningen" de sista minutrarna och prata med de andra skjutsande föräldrarna. Dottern fick åka med kompisen hem via Gyllene Måsen och herr junior och jag tog bussen igen. Han är en väldigt cool 12veckorsman. En liten tjej i tioårsåldern började prata med mig, och hon tyckte han var så söt. Lika stolt blir man varje gång!


Dottern kom hem strax efter fyra, och sen var det packning och iordninggörning för att hämta storsonen hos kompisen strax för fem för att sen fortsätta till goda vänner i Sollentuna för middag. Inga rena jeans fanns till sonen som ev var genomlortig och present skulle slås in till söndagens kalas eftersom sonen ev skulle sova över och... Harmoni som vanligt.

Det blev en trevlig kväll, i alla fall, med god mat och mycket skratt. Barnen leker otroligt bra ihop, så man märker inte så mycket av dem. Efter fördrinken gick vi ut och ringde Farfar som fyllde år. Han svarade- på Korsika!

Lilleman gick från famn till famn och var glad och nöjd. I hans "godispåse" låg en Räddabarnendocka som han genast dreglade ner och  som tydligen var smaskens att tugga på. Sen somnade han snällt på soffan och sov gott tills vi åkte hem vid ettiden...
Den här veckan har Simon börjat försöka styra händerna påtagligt mot sånt han ser- hans koncentrerade min är obetalbar- och han börjar kunna träffa rätt och åtminstone slå på grejerna. Ibland får han tag på det, och då vill han ha in det i munnen. Så fort det går, och så fort de utvecklas. Han "pratar", ligger snällt på mage, försöker gripa saker, skrattar och ler, och för bara 12 veckor sen var han en liten, liten groda med spinkiga ben och stora, mörka, allvarliga ögon.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar