Att börja på dagis- första veckan

Vi hade oktober som "garantimånad". Måndagen den 5 sept fick vi erbjudande om plats på en förskola kanske 10 min från skolan. Åt fel håll. Googlade och fick bl a träff på bekrivningen "lämna inte era barn där- det är smutsigt och personalen bryr sig inte om barnen". Hm. Kändes inte så bra. Pratade med en skol-mamma som sa "du vet att det är två från tjejernas klass som tagit småsyskon därifrån?". Klumpen i magen blev ännu större. Vi skulle tacka ja eller nej senast den 7:e. Tackade vi nej förlorade vi grantiplatsen. Och DÅ kan man inte veta när man får plats. H J Ä L P.

Den natten blev det dåligt med sömn. Halv sex gick S upp som vanligt. Frenetiskt letande på nätet efter den nyöppnade Montessoriförskolan som skulle finnas lite närmare skolan. Hittade deras sida. De hade platser kvar. Mailade. Cyklade med barnen och med S i barnstol och tittade på de båda förskolorna. Innegårdar, små lekgårdar, bottenvåningar i flerbostadshus.

När jag kom hem hade föreståndarinnan mailat och ringt. Jag pratade med henne. Vi skulle byta köplats för att få en plats direkt. Och vi kunde få komma och titta på lokalerna på eftermiddagen. Jag ringde kontaktcenter. Efter en lång och förvirrad diskussion satte han dagiset på andra plats bland våra val. Vårt förstahandsval står kvar, och vi KANSKE kan få plats till hösten. Hösten 2013... S och jag åkte och kollade. Helt OK. När vi kom hem hade vi fått erbjudande om plats!!

Så den 17 september var det dags. Kl 0900 infann vi oss. Pappa hade ledig dag, så vi gick allihop.

S gick direkt på väsentligheter. Klättra...

Det gick jättebra i början. Vi och den andra inskolningsettåringens pappa fick sätta oss med lite kaffe i köket. I typ tre minuter gick det strålande. Sen var det en ledsen S. Så blev det några gånger till, så det var bara att sitta där inne med barnen.

Det var en mycket, mycket trött kille som åkte vagn hem. Han sov innan vi var framme och gjorde så nästan 3 timmar.

2:a dagen gick ungefär lika bra. Tre minuter kunde jag vara borta. Sen blev han ledsen.

På onsdagen kom vår "riktiga" pedagog som varit sjuk de två första dagarna. Hon konstaterade också att S blir för ledsen, och så sa hon "det är bättre att du sitter i ett hörn inne hos oss och är jättetråkig". Sagt och gjort. S leker och är med, och så kommer han och kollar att jag är där, och så går han tillbaka.

De är bara fyra ettåringar. En brukar bli ledsen när syrran går till andra avdelningen, så han är gärna hos fröken. Och så S och K som skolas in. Och fröken I som är väldigt kavat. Och som sjunger "lilla snigel" jättefint.

På fredagen kom vi efter att ha skjutsat pappa till jobbet. När de två andra sov stannade vi kvar och S kunde vara själv med fröken. En liten treårig tjej var också med, och det var så kul att se dem. Hon håller på att lära sig svenska och pratar nästan inte alls, men oj som de kommunicerade!

När vi kom hem var S helt uttröttad. Han åt lite och fick sen sova. Han sov så gott att jag ringde skolan så att barnen fick gå hem själva. S sov tre timmar...

Det var första dagisveckan, det. Det kan bli en låååång inskolning, det här.