Jag hade vaknat kl 06 och varit VRÅLHUNGRIG, men man går inte upp och stör grannmamman som sov djupt med sin tös. Att gå på toa var knappt ens att tänka på det heller!
Efter en kopp kaffe och en macka satte jag mig i korridoren med Lilleman, och när besökstiden började kom pappa O. Trevligt med lite sällskap till frukost. Vi hängde i dagrummet. Barnläkaren kom, och jag fick besked om att han skulle hinna kolla oss. Men så hann en annan familj före och så var läkaren tvungen att rusa iväg. Bittert! SÅ kul var det ju inte att vara där!
O åkte hem och Lilleman och jag gick och vilade. Skönt!
På eftermiddagen kom familjen. "Åh så sööööt" var första kommentaren från storasyskonen! : )Det klappades, kändes på små fötter, tittades på händer etc. Mysigt!
Turligt nog kom barnläkaren tillbaka medan familjen var där, och jag var FÖRST i kön tack vara barnmorskan som jobbade (Annika?!). Han muttrade lite över formuleringen "svagt mekfärgat" i journalen- det följde inte standardmallen. Men så konstaterade han att sonen var vid god vigör och kunde få åka hem. Villkorat att vi kom tillbaka på återbesök. JA! Vad som helst!!
Så, vi fick packa ihop oss allihop i Audin. Storasyster och mamma i bak och killarna fram.
Så, på kvällen den 18 juni fick vår sissådär femton timmar gamla prins komma hem. Mormor var kvar för att beundra, så vi fikade på altanen. Skönt att vara hemma!!
Första natten hemma blev ganska jobbig. Jag satt med Lilleman vid bröstet från midnatt till morgonen, återigen glad över att vi hade kvar ful-soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar